Handling är allt

Gud vad jag uppskattar folk som gör. Som inte vet, som letar efter svar och när svaret inte kommer -tar ett beslut. Bästa människorna. Blir det alltid som andra tänkt från början. Kanske inte. Men det blir iallafall gjort.

Annonser

En fråga kanske?

Mänsklighetens stora begär att hjälpa till är bottenlöst. Jag tycker att det är fantastiskt. Beundransvärt. Vi hjälper så gärna till (iallafall så länge det inte kräver att vi ska behöva utföra något, max ge en slant).

Men det största och främsta sättet att vara behjälplig är som ni alla vet – är att ge det ombedda rådet, eller förklaringen. Som den kvinnliga släktingen som berättar för mamman, men framförallt för pappan, hur man gör saker med småbarn. Eller farbrorn som berättar att ni måste lägga mer jord på den nyplanterade häcken, eller snickaren som i mjugg säger ”Nu önskar ni att ni satt staketet innan ni satt häcken”. Två av dessa exempel kom inom fem minuter till mig (och min man). Jag trodde jag skulle explodera.

”Men var inte så känslig. Du behöver inte överreagera. De ville bara hjälpa till.” Nej, de ville de inte. De ville (medvetet eller ej) glänsa. Känna sig behövda/kunniga och sprida detta.

Min man är klok nog att inte säga detta till mig, när jag står där och dumförklarar människorna. Nej, kommentarer som dessa visar inte på ett genuint intresse av vårt välmående. De skiter fullständigt om vår häck överlever eller ej, eller om det tar oss dubbelt så lång tid att få upp vårt staket eller ej. Och om de inte gör det, så har de andra problem. Om de VERKLIGEN hade brytt sig så hade de hjälpt till.

Vad deras kommentarer däremot visar är deras oförmåga att tänka holistisk. Strategiskt. De ser och reagerar, men tänker inte. Tänker definitivt inte på det de inte ser/vet.

Vi har inte hunnit lägga på den där sista lasset jord. Vi har däremot gjort en riskbedömning att den inte kommer att stå och falla med det sista lasset. Istället väljer vi att sätta upp några sektioner staket, som kräver att man är två, de timmar vi har tillsammans denna dag. Jag kan själv fylla på med jord, senare.

Vi HAR ju satt upp staketet innan vi satte häcken! Det var bara två passbitar som vi var tvungna att ha dagsljus för att såga till som vi valde att vänta med.

Tänk om folk bara kunde hia sig från att sprida sin egen (o)kunskap och om de tvunget måste öppna ölhålet, inleda med en fråga för att ta reda på fakta.

 

På det berömda håret

close_call

Satt och skrev ett långt men uttömmande inlägg om hur mycket jag avskydde PhoneHouse eftersom de verkligen blåst mig samt att det är helt omöjligt att bli hjälpt genom deras kundserviceprocess (då det inte finns något sätt att eskalera icke-hjälp).

Mitt i mitt författande kom samtalet (som jag inte trodde skulle komma, eftersom det inte kommit tidigare) och en lösning på mitt problem och kompensation som plåster på såren. Inga fler ursäkter eller snack.

Tack PhoneHouse, jag stannar som kund, men hoppas verkligen inte att jag eller någon annan behöver gå igenom detta igen.

Kan det vara ett missförstånd eller ”bara” brist på självkänsla?

Nu har det hänt igen. Kvinnor som lyfts upp, blir bryskt neddragna till jorden och jante igen av… andra kvinnor. Jag vet inte vad är som gör att det blir så här. Min köksbordsanalys landar i att det måste handla om ett missförstånd eller dålig självkänsla. Kanske handlar det om en kombination?

Tydligen har tidningen Mama, gjort en lista över Sveriges mäktigaste kvinnor. En lista som Carola Wetterholm inte gillar. Någonstans mellan raderna i hennes inlägg, så tycker jag mig ana en viss uns bitterhet och en liten smula avundsjuka.

När självkänslan brister visas det genom en oförmåga att att acceptera att alla är olika. Att de som valt annorlunda än det vi själva gjort, ändå är helt OK. En bristande självkänsla kan också visas genom en rädsla att tro att ens egna val inte är tillräckligt bra. För vem frågar jag mig då? Är det inte bara vi själva som bestämmer om vårt liv är tillräckligt bra. Vi kan argumentera att det är samhället (vi) som skapar våra strukturer ivrigt påhejade av media. Men det måste väl ändå vara vi själva som väljer att acceptera och leva efter dessa strukturer eller ej. Det är också vi och ingen annan än vi själva som väljer att tryckas ner av dem, eller ej. Om vi vet att de val vi gjort är rätt för oss, behöver vi inte racka ner på andras, och vi slutar också att jämföra oss med andra. Vi är inte helt enkelt missunnsamma över de som har och väljer annat. Vi står över det.

Listans handlar ju om de mäktigaste, inte de bästa, mammorna.

Dessa kvinnor är smarta kvinnor, som gjort sina val i livet som gör att de idag sitter på positioner som i många år varit vigda åt män. Skulle detta beröva dem möjligheten till att bli mammor? Och blir de per automatik sämre mammor? Om vi medsystrar ska känna något så borde det vara stolthet och inget annat, oavsett vem som jagar damråttorna i hemmet. Positionerna är inte bättre, eller sämre. Men positionerna i sig ger samhällsmakt och det var väl det och inget annat Mamas lista ville visa.

Mitt råd till Carola och alla andra som inte kan bläddra förbi utan att uppröras är att fokusera mer på dig själv och att vara stolt över att du lever det liv som du (förhoppningsvis) vill göra.  Om de inte gör det, är det varken; Frida Boisens, Elaine Eksvärds, Carolas eller någon annan kvinnas maktposition som är anledningen. Den är bara är din.