Om att ändra sig

I februari skrev jag ett inlägg om att amma och dricka. Sedan dess har jag lyssnat, diskuterat och tänkt. Jag vet inte om jag har ändrat åsikt egentligen, MEN jag vet att jag la min frustration på fel sak – amningen i samband med alkohol (och iochmed det gjort ett dubbelfel då jag lagt ytterligare skam på kvinnan).

Det jag reagerade på och forfarande har en åsikt om är folks (mäns som kvinnors) oförmåga att sätta sitt ego till sidan. 

Jag uppfattar det som om vi i dagens tidevarv hyllar vi jaget och allt som sätter individen i första rummet. Allt när vi sätter, andra, tom våra barn, i andra hand ses som någon form av svaghet ett tillkortakommande.

När det kommer till mödraskapet så behöver vi inte längre amma om vi inte vill, detta ger oss fantastiska möjligheter som att resa, jobba etc. etc. och vara självständiga. Det ger oss möjligheten att vara ifrån det barn som vi fött utan att oroa oss för dess överlevnad. Det är ju helt fantastiskt. Kanske är det en rent biologiskt mekanism nedärvd i generationers generationer millioner år tillbaka och kanske är det just därför så många av oss som reagerar så starkt på ex. amning och alkohol, eller på kvinnor som börjar jobba efter två veckor, för det hade inte funkat tidigare.

Men all biologi till trots så kommer jag inte bort ifrån att vi idag hyllar de självständiga mer än det omvårdnande där man själv sätter sig (temporärt?) i andra hand. Jag är fortfarande den som väljer familjesemester framför weekend på tu man hand när ekonomin bara tillåter en resa. Men det är sådant man kan bli ifrågasatt på idag. Och det är väl det jag reagerar på, att barn inte får ta plats (och då menar jag utan att curla dem samman och sönder) och vara en självklar del av våra liv. Utan att varken bara vara skitjobbiga eller änglalika. Och jag tänker om våra barn inte får vara störst hos oss föräldrar hur ska de då lära sig sitt enorma värde. Om vi inte kan tänka oss att ställa upp och hämta utanför 15-års diskot (finns det sådana forfarande) en lördagkväll kl. 02.00, vem gör det då?

I slutändan är det kanske så enkelt som att vi alla är olika och därför väljer olika. Men jag erkänner, högtidligt här och nu, att jag har svårt för dem som inte kan sätta sina barn före sig själv (och då menar jag inte baserat på antal gånger utan i sitt angreppssätt i sitt föräldraskap). Men återigen är detta något som du som förälder alltid har rätt att välja själv. Så det enda jag kan göra är att lära mig att acceptera andra och det utan att högljutt döma ut de oliktänkande förlorade själarna.

Annonser

2 thoughts on “Om att ändra sig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s