Skogen och träden

Det händer hela tiden. Ideligen runt omkring oss. Dessa människor som inte ser skogen för alla träd.

Människor som inte förstår skillnaden. Skillnaden, att man personligen inte behöver utföra en viss handling för att handlingen de facto förekommer någon annanstans, utförs av någon annan (flera andra) och när den så görs, så blir det ett problem. Struktur kontra individ.

Människor som, på fullaste allvar, personligen, tar åt sig när man konstaterar dessa strukturella problem.

För att exemplifiera så tar jag personers rädsla att hålla med Sven Melanders i hans medhåll för Zara Larsson.

Om en man håller med Sven Melander, eller varför inte Zara Larsson direkt (eller annan valfri förespråkare av jämställdhet) som menar att gruppen män (oavsett hudfärg) är den gemensamma nämnaren för problemet när det kommer till sexuella övergrepp, så innebär det inte att personen, per automatik, själv är eller har varit en våldtäktsman. Det han gör, är att erkänna att det i samhället i stort finns ett problem med män och övergrepp/våld.

Så varför är det så svårt för folk att erkänna, utan att för den sakens skull ta det personligt? Jag undrar i mitt stilla sinne om det handlar om lättja? Kan det vara så att genom att inte erkänna problemet, och istället peka på något annat som roten till det onda så behöver inte personen själv göra något annorlunda. Den kan fortsätta med sitt som den alltid gjort.

Kan det vara så att det helt enkelt är skönt och bekvämt att inte se skogen för alla dessa träd?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s