Det här med att hälsa

Jag vet att jag gått igång på detta tidigare. Det här med att folk inte hälsar. Visst, ibland ser ju inte folk och det må vara hänt. Men när man står och får ögonkontakt och folk ändå inte hälsar (jo, ja jag kan hälsa först, men ibland, inte ens då). Och när barn hälsar på andra (för att det blivit uppfostrade att göra så) barn (och för den delen vuxna) och inte blir hälsade tillbaka på… för att…. alltså… jag blir skogstokig.

Lika glad blir jag när (speciellt) barn och ungdomar hälsar tillbaka, och det märks så väl att de blivit uppfostrade att göra så, oavsett vem det än är som hälsar. Och kalla mig bondlurk (för i stan hälsar man inte på allt och alla, nä det gör inte vi landsortsbo heller) och antik, men inte bara tycker jag det är förlegat vett, det är handlar om respekt. Det betyder att jag sett dig och att du existerar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s