Det handlar om ansvar igen

Jag vill tro att Karin Adelsköld vill väl. Jag tror att hon vill att vi inte ska känna oss ensamma. Att maj är en stressig månad för oss alla. Och det är ju inte fel att vilja väl.

Men det är något i artikeln som provocerar. Jag tänker en stund på det (en ganska lång stund) och kommer på att jag reagerar mot jämförelseträsket, där vi svenska (kvinnor?) ohjälpligt sitter fast. Varför envisas vi att gegga ner oss till bröstkorgen i det? När man lägger till ett prefix till ett ord, som i detta fall ”skit” och morsa, så görs en (o)medveten uppdelning av morsor. De dåliga – skitmorsorna och det andra ”perfektmorsorna”. Där du antingen tillhör den ena eller den andra grupperingen och ska känna skuld beroende på vem som håller i taktpinnen och gärna skapa schism dem emellan. När allt handlar om att ta, eller inte ta ansvar för sig själv, sin vilja och sin tid.

Personligen tror jag inte på skuld och dåligt samvete. Det som är bra med dåligt samvete är att det kommer till människor med både empati och fungerande tankeverksamhet. Och båda är positiva karaktärsdrag som ger hopp för framtiden. Men ändå, så är där ju något med det dåliga samvetet som visar att personen inte gjort upp med sig själv. Hen vågar inte säga att det här, eller det här, är viktigast för mig och det står jag för. Utan står i ständig skuld till antingen det ena eller det andra.

Tycker du att barnens aktiviter är ett ok att bära och något som du inte skrev under på när du mös ihop dem, så stå för det. Gå inte på aktiviteterna. Tycker du det är mysigt att äta osymmetriska chokladbollar fulla med, gud vet vad, gjorda av halvsnoriga femåringar så gör det, men projicera inte din professionella misslyckande på ”karriäristen” som avböjer att närvara. Och framförallt, när du väljer att göra en det ena eller det andra så ta ansvar för ditt val. Var närvarande och njut av ditt val, fri från skuld och dåligt samvete. Ta ansvar att planera ditt liv efter det du vill. Våga säga ja till barnen, kollegorna, chefen m.fl. och våga säga nej till de samma. För svårare tror jag faktiskt inte att det är.

Så sluta kalla dig själv (och oss andra) en massa öknamn för att slippa ta ansvar för ditt dåliga samvete.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s