Självisk – absolut, kriminell – not so much

På en av de bloggar jag läser för tillfället, Cissi Wallins, så ”rasar” nu debatten om hur självisk man får vara som förälder, speciellt som mamma. Jag läser, tänker, håller med, men även ifrågasätter.

Jag kan snabbt konstatera att jag är självisk. För jag går till frisören, hudterapeuten (vain is my middle name) regelbundet utan barn och vill tro att jag också gjorde det när barnen var små (även om jag ser på bilder att den frisyr jag då innehade var lite mer förlåtande om inte saxen sattes i var fjärde vecka, men mina ögonbryn var alltid fantastisk mörka och välskulpterade…).

Jag har även åkt iväg privat (både med och utan man) och med jobbet (alltid utan man) utan barn. Jobbresor har varit upp till en vecka, privat en långhelg som mest.

Folk har säkert haft synpunkter på detta och om detta är att betrakta som själviskt so fine, I am.

Vad jag däremot ALDRIG gjort är att (ut)nyttjat vår subventionerade förskola. När jag varit borta i jobbets räkning och barnens far också har jobbat så har barnen varit på förskolan. Däremellan, samt då vi inte kunnat bli erbjudna nattis, har mormor, svägerska och vänner ställt upp. Vad gäller alla andra privata i-lands lyxgrejer jag sysselsatt mig med (oavsett orsak), så har det primärt planerats efter min makes arbetstider och har detta inte gått att lösa eftersom jag promt måste få klippt luggen, så har återigen bett familj och vänner ställa upp.

Varför? Därför, och rätta mig om jag har fel, förskola är till för att hjälpa oss kunna förvärvsarbeta, att införskaffa nya skattepengar åt staten (eller är det kommunen?). Nu är ju Sverige liiite bättre, för vi slutar inte bara här. När vi föräldrar är ute i statens (eller om det är kommunens) tjänst, så ser till att utveckla dem i en pedagogisk verksamhet. Vilket innebär att när barnen är där, så ska de utvecklas, inte bara förvaras. Det innebär dock inte att våra barn INTE utvecklas när de inte får vara där (och är därmed grymt skeptisk till alla argumentet till varför barn ska vara på förskolan när jag som förälder är ledig).

Så debattens insinuation om att föräldrar (mammor) som väljer att inte ha barnen på förskolan när de är lediga från sitt arbete, kanske inte alls är självuppoffrande, curlande föräldrar. Utan helt enkelt folk som väljer att, så där lite politiskt korrekt, följa de regler och som finns. För att de inser att det finns massor av rättigheter men för att kunna ta del av dem så måste vi efterleva några skyldigheter också.

Till detta ska jag tillägga att jag var inte egenföretagare när mina barn var involverade på föreskoleverksamhet, kanske är det annorlunda då. Å andra sidan så resonerar nog Skatteverket att om det inte går att göra avdrag för klippning av hår eller färgning av ögonbryn i verksamheten, så bör det anses som fritid och inte jobb. Kanske en bra tumregel för en annan också.

Ps. Jo, det har hänt att jag (och mannen också för den delen) har vid svängt inom ICA på väg hem till förskolan för att köpa lite mat innan vi hämtat barnen.

PS 2. Vi nyttjade rättigheten att ha vår äldste på förskolan de 3 h/dag under vår föräldraledighet. Inte alla dagar, för ibland kunde jag kliva ur mitt själviska jag och hänga med båda kidsen (de som jag själviskt valde att skaffa, med OK från min man, iallafall den förste), för våra barn gav, och ger, mig så fantastiskt mycket (det betyder inte att jag alltid tycker att det är en dröm av guld och marmor att vara förälder).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s